Landgrupper

I globala klimatförhandlingar, som COP-mötena, syftar förhandlingsgrupper (landgrupper) på länder som har liknande agendor och väljer att förhandla tillsammans. Till exempel är Europeiska unionen (EU) och G77 (gruppen av ”utvecklingsländer”) två typiska partsgrupperingar. Dessa två grupper tenderar att ha motsatta åsikter vid FN:s klimatmöten. En annan vanlig grupp är SIDS, som står för Small Island Developing States.

Varför förhandlingsgrupper?

Vissa förhandlingsgrupper, som EU (med 28 medlemsländer), arbetar alltid tillsammans. Funktionen med dessa samarbeten är att de ger mer tyngd åt specifika frågor. Om länder i en grupp är överens om att en fråga är viktigast kan landgruppen ge större uppmärksamhet åt den frågan. Av denna anledning är det vanligt att grupper möts och förhandlar fram sina agendor inför officiella klimatförhandlingar. Vidare kan partsgrupperingar variera från möte till möte. Det beror oftast på ämnena och varje lands agenda och intressen. Dessutom är förhandlingsgrupper vanliga vid alla FN-möten, inte bara klimatrelaterade sammankomster.

G77-gruppen

G77-förhandlingsgruppen är en av de största grupperna vid klimatmötena, grundad 1964 vid FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD). Gruppen skapades av 77 utvecklingsländer som undertecknade ”Joint Declaration of the Seventy-Seven Developing Countries”. Idag har den vuxit till att omfatta 134 länder. Namnet behölls dock på grund av dess historiska betydelse.

G77 är den största mellanstatliga organisationen för utvecklingsländer inom Förenta Nationerna. Till exempel ingår större länder som Brasilien. Mindre ekonomier är dock vanligare, som El Salvador och Haiti. Vid COP-mötena driver G77 vanligtvis frågan om ekonomiskt stöd från rikare och mer industrialiserade länder för att motverka klimatförändringarna och anpassa sig till det redan förändrade klimatet. Det är vanligt att G77-gruppen samarbetar med Kina. Då kallas gruppen G77 + Kina. Till exempel har gruppen drivit frågan om finansiering för ”förluster och skador”. Det syftar på ekonomiskt stöd för konsekvenserna av klimatförändringarna som många utvecklingsländer redan upplever. Som mer extremt väder som leder till naturkatastrofer.

Paraplygruppen

En annan landgrupp kallas ”paraplygruppen”. Den är mycket mindre än G77 och har ingen formell deltagarlista. Dess medlemmar är stora industriländer utanför EU. Vidare inleddes samarbetet efter Kyotoprotokollet på 90-talet. Medlemmarna är vanligtvis USA, Australien, Kanada, Japan, Nya Zeeland, Kazakstan, Norge, Ryssland och Ukraina.

Andra exempel på förhandlingsgrupper

Ett annat exempel på en mindre landgrupp är AILAC, ett samarbete mellan länder i Latinamerika och Karibien. Och Afrikanska gruppen, som representerar 54 afrikanska länder. Det finns också Arabiska gruppen och Environmental Integrity Group (EIG). Slutligen tog ytterligare en grupp form vid COP21 i Paris. Nämligen High Ambition Coalition: ett samarbete mellan utvecklings- och industriländer som strävar efter mer ambitiösa klimatåtgärder. Gruppen betonar vikten av globalt samarbete i kampen mot klimatförändringarna.

Exempel på källor: UNFCCC, Europaparlamentet, High Ambition Coalition