Övergödning

Övergödning sker när naturen får mer näring än vad som är ”naturligt”. Detta överflöd uppstår på grund av utsläpp från jordbruk, trafik och industri. Jordbruket är särskilt ansvarigt för övergödningen av Östersjön. Ett annat ord för detta är eutrofiering, som rör processen i vatten.

Övergödning förklarat

Övergödning är när marken eller vattnet får för mycket näring, vanligast kväve och fosfor. Dessa näringsämnen finns naturligt i marken. De är de två viktigaste näringsämnena som får växter att växa. Frigörandet av växtnäring från marken sker naturligt eftersom markytan binder stora mängder kväve och fosfor. Till exempel innehåller matjorden i svensk åkermark cirka 2000 kg fosfor per hektar. I Skandinavien, där det regnar och snöar, rör sig näringen från marken till vattendragen. Som ett resultat hamnar marknäring i haven. Människor stör dock denna naturliga process genom att tillsätta för mycket näring till marken. Denna ökning skadar naturen genom att orsaka övergödning.

Övergödning genom jordbruk

Idag är jordbruket känt för en storskalig och mycket intensiv praxis, till exempel genom att plöja jorden i stor utsträckning. Vidare genom användning av konstgödsel. Plöjning rör upp jorden, vilket ökar frigörandet av växtnäring. Aktiviteten stör den naturliga balansen. Vidare tillför gödsling för mycket växtnäring till marken, vilket orsakar övergödning.

Modernt jordbruk använder också mineralgödsel (kemisk gödsel). Dessa produkter har ökat intensiteten i jordbruket och orsakat mycket övergödning. Det finns dock stor skillnad i utfallet beroende på vilken gröda som odlas och hur. Vidare hur marken gödslas. Dessa aspekter har allvarliga konsekvenser. Våra matvanor som konsumenter kan därför ha en direkt påverkan på att minska övergödningen. Till exempel finns det stor skillnad mellan kött- och växtproduktion. Läs mer om detta nedan.

Östersjön och Sveriges kust

Östersjön är ett viktigt och brådskande exempel på utfallet av övergödning. År 2014 fick haven runt Sverige (enligt Jordbruksverket) ta emot 114 600 ton kväve och 3 340 ton fosfor från land och mänsklig aktivitet. Dessa utsläpp kom främst från jordbruket. Men också från avloppsreningsverk, vattenreningsverk och industrier. Dessa utsläpp sätter igång destruktiva kedjereaktioner i haven.

Övergödning stör balansen mellan alger, plankton och olika fiskarter. Vissa gynnas i hög grad av ökad näring, medan andra påverkas negativt. Denna inverkan rubbar den naturliga balansen. Övergödning har också skapat områden på havsbotten utan syre. I värsta fall har hela havsbottnar dött. Dessutom leder ökad näring till omfattande algblomningar, som påverkar allt annat liv.

WWF uppskattar att den totala mängden växtnäring som når Östersjön (från alla nio grannländer) bidrar till en ökning på nästan en miljon ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor per år. Dessa mängder är välkända, och regeringar har försökt reglera utsläppen. Hittills har regleringarna minskat nivån till 1950-talets nivå. Denna utveckling är positiv, men mycket mer behövs. Det är en fråga om liv och död för havet. För att det ska överleva måste utsläppen minska drastiskt. Östersjön har redan döda havsbottnar större än Danmarks yta.

Fler lösningar

Individer kan göra sin del i arbetet mot övergödning. Att till exempel äta på ett miljövänligt sätt har en positiv effekt. Det är ett faktum att kött- och mejeriprodukter leder till högre utsläpp av växtnäring. Kött- och mejeriprodukter innehåller också höga halter av kväve och fosfor. Dessa ämnen hamnar i slutändan i reningsverken genom vår konsumtion. De renas dock inte där. Istället leder de så småningom till övergödning. Alla typer av jordbruk spelar dock en roll i detta problem. Lyckligtvis finns det vissa metoder och initiativ som motverkar övergödning i vattnen. Som havsbaserad permakultur.

Källor: SVT, Jordbruksverket,WWF,Jordbruksverket (2)