Utsläppshandel

Utsläppshandel är en marknad som syftar till att sänka utsläppen av växthusgaser. Den blev mer populär med Kyotoprotokollet, det första internationella avtalet för att bekämpa klimatförändringar. Utsläppshandel skapades för att stödja ekonomin i omställningen till ett hållbart samhälle.

I huvudsak är marknaden till för handel med CO2, men det är också vanligt att handla med andra förorenande utsläpp. Till exempel fick alla länder som undertecknade Kyotoprotokollet en specifik mängd ”tillåtna utsläpp”. Dessa tillåtna utsläpp är som en handelsvara som kan handlas. Eftersom alla länder har sin andel av utsläppsrätterna kan de köpa och sälja dem till varandra, vilket skapar en koldioxidmarknad.

Utsläppshandel idag

Som nämnts blev handel med CO2-utsläpp ett globalt fenomen med Kyotoprotokollet. Det undertecknades 1997 och syftade till att begränsa utsläppen från 38 industriländer. Dessförinnan hade liknande system införts i USA för att minska luftutsläpp. Idag handlas kol som vilken annan vara som helst på de så kallade koldioxidmarknaderna. Andra växthusgasutsläpp, såsom dikväveoxid, finns också på marknaden.

Det finns enorma utsläppshandelssystem (ETS) över hela världen. Den största marknaden är Kina. Nationen är dock också den största utsläpparen av växthusgaser. Dessutom har EU en enorm koldioxidmarknad. Fram till nyligen var den den största i världen.

Utsläppsmarknaden i EU

Marknaden i EU kallas EU ETS. Det är ett mycket centralt och viktigt verktyg för att minska utsläppen. Unionen började handla med kol 2005. Vilket gör den till världens första stora koldioxidmarknad. Europeiska unionen hanterar också andra förorenande gaser. För närvarande påverkar den cirka 40 % av alla växthusgasutsläpp i regionen. EU ETS används också som ett ledande exempel för andra system.

EU ETS arbetar enligt principen ”cap and trade”. Ett tak (cap), det vill säga en gräns för växthusgaser, sätts. Detta tak minskas över tid, så att utsläppen tvingas ned. Inom detta tak finns utsläppsrätter. Dessa kallas European Union Allowances – EUAs. Till exempel ger varje EUA rätten att släppa ut 1 ton CO2. De fördelas mellan olika sektorer, såsom flygindustrin och energiproduktion. Andra områden är järn- och stålindustrin. Sedan är dessa industrier fria att handla med EUA:erna sinsemellan. Om ett företag släpper ut mer än sina utsläppsrätter blir de bötfällda.

Vidare är det möjligt att köpa en utsläppsrätt och sedan annullera den. Denna åtgärd minskar antalet rätter på marknaden, vilket ökar priset på de återstående. En högre kostnad för EUA:erna kan leda till att företag köper mindre. Istället kan det vara billigare att sänka deras utsläpp. Dessutom handlar EU med utsläppsrätter utanför unionen, till exempel med Island och Norge.

Kritik mot EU:s system

EU:s handelssystem har fått hård kritik. Främst eftersom EUA:erna såldes till ett lågt pris. Det brukade ligga runt 7 euro per EUA. Som vilken marknad som helst förändras priserna dagligen beroende på utbud och efterfrågan. Priserna steg 2017, vilket positivt påverkade Europas totala utsläpp. Under 2021 var de 39,9 euro/ton utsläpp.

Källor: Europeiska kommissionen, Statista, Frontiers