Växthusgaser - GHG

Växthusgaser, GHG, är en del av växthuseffekten. Det senare är processen som håller Jorden varm. Den viktigaste växthusgasen är CO2 (koldioxid). Andra exempel är metan, dikväveoxid och vattenånga. Alla dessa gaser kan absorbera värme.

Med andra ord, växthusgaser fångar värme från solen, vilket är en naturlig del av växthuseffekten och leder till ett varmare klimat. För många växthusgaser i atmosfären leder dock till högre temperaturer än vad livet på Jorden är vant vid. Överflödet av växthusgaser är den ledande orsaken till klimatförändringar. Mänskliga aktiviteter, såsom industrier, jordbruk och det globala transportsystemet, släpper ut stora mängder växthusgaser.

Global uppvärmningspotential

Vissa växthusgaser är bättre på att absorbera solens värme än andra. Global Potential, GWP, är en skala som visar denna skillnad. Den baseras på hur väl koldioxid (CO2) absorberar värme. Sedan jämförs den med andra gaser. Läs mer nedan för ett exempel.

GWP har tre faktorer. För det första, hur effektivt gasen absorberar solens värme. För det andra, hur länge gasen stannar i atmosfären. Till exempel stannar cirka 15-40 % av utsläppt CO2 i mer än 1000 år. Den tredje faktorn är lite mer komplicerad att förstå. Den är relaterad till något som kallas det infraröda våglängdsområdet. Kort sagt absorberar vissa gaser värme där atmosfärens förmåga att fånga värme redan är hög. Denna faktor kan leda till en lägre GWP eftersom gasen inte kan absorbera mycket värme där.

Till exempel har dikväveoxid en GWP på cirka 300. Detta tal innebär att 1 kg dikväveoxidutsläpp är lika bra på att absorbera värme som 300 kg CO2. Med andra ord absorberar dikväveoxid mycket mer värme än CO2. Läs mer om detta under rubriken ”dikväveoxid”.

Växthusgas – Koldioxid

Koldioxid, CO2, är den primära växthusgasen som släpps ut av mänskliga aktiviteter. Den frigörs också genom andningen hos människor, djur och växter. Så länge organismer på Jorden lever och dör, är nivån av CO2 i luften balanserad. Denna naturliga balans störs dock av mänskliga aktiviteter. Till exempel släpper förbränning av fossila bränslen ut enorma mängder CO2. Bilkörning och flygning är också betydande källor till CO2-utsläpp. Dessa utsläpp hjälper alla till att fånga solens värme i luften, vilket leder till global uppvärmning.

Det finns många sätt att minska ökningen av CO2, såsom att arbeta för att minska utsläppen. Till exempel genom att stoppa användningen av fossila bränslen. Eller försöka binda CO2 naturligt genom att återställa skogar eller plantera träd. Vidare finns det tekniker som fångar och lagrar CO2, kända som ”Carbon Capture and Storage – CCS”.

Växthusgas – Dikväveoxid

Dikväveoxid (N2O) är en annan vanlig växthusgas. Den är också känd som lustgas. Till exempel används N2O i medicinska och tandläkarprocedurer eftersom den har lugnande egenskaper och kan hjälpa patienter att slappna av. Som nämnts ovan har dikväveoxid en GWP-faktor på cirka 300 jämfört med koldioxid. Detta tal innebär att den är 300 gånger mer potent än koldioxid. Med andra ord är den 300 gånger bättre på att absorbera solens värme och bidra till ett varmare klimat. Lyckligtvis släpps dikväveoxid ut i mycket mindre kvantiteter än koldioxid.

Växthusgas – Metan

Metan(CH4) har en GWP på 25. Vilket betyder att den har en 25 gånger starkare påverkan på klimatet än samma mängd CO2. Metan stannar dock i atmosfären under en kortare tid. En stor del av metanutsläppen kommer från jordbruket. Den släpps ut genom produktion av kött och mejeriprodukter. Vidare lagras metan i små bubblor i glaciärer. Den frigörs med global uppvärmning när isen smälter. Processen skapar en så kallad återkopplingseffekt; när den smältande isen frigör metan, bidrar det till ännu snabbare smältning av isen.

Andra växthusgaser

Vattenånga är också en växthusgas. Den står för cirka 2/3 av den naturliga växthuseffekten i atmosfären.