Lustgas

Lustgas är en växthusgas (GHG), också känd som skrattgas. Den bidrar till jordens växthuseffekt och dagens globala uppvärmning. Det mesta av utsläppen kommer från jordbrukssektorn. Lustgas används också inom medicinska och tandläkarvårdsprocedurer. Därför finns det också betydande utsläpp från sjukvårdssektorn.

Lustgas är en potent växthusgas. Jämfört med koldioxid (CO2) är den mycket starkare. Till exempel har 1 kg av gasen samma uppvärmningseffekt som 300 kg CO2.

Växthusgaser

Växthusgaser bidrar till växthuseffekten, vilket leder till en varmare temperatur på jorden. Gaserna kan fånga solens värme när de släpps ut i atmosfären. Denna process sker genom albedoeffekten – när solstrålarna reflekteras tillbaka ut i rymden från jordens yta. Växthusgaserna fångar värmestrålarna, eller med andra ord, de absorberar långvågig värmestrålning.

De viktigaste växthusgaserna är vattenånga (H2O) och koldioxid (CO2). Sedan finns det metan (CH4), lustgas (N2O) och ozon (O3). Den globala uppvärmningspotentialen, GWP, mäter hur potent varje gas är. Genom att jämföra gasens potential med CO2. CO2 har därför en GWP på 1.

Vad är lustgas?

Lustgas är en färglös växthusgas som frigörs både naturligt och genom mänsklig aktivitet. Över 60 % av utsläppen kommer från naturliga processer. Till exempel kommer de från vegetation, jordens mark och biologiska processer i haven. Nästan 40 % av utsläppen kommer dock från mänsklig verksamhet. Som nämnts är dessa främst från jordbruket. En vanlig källa är användningen av kemiska gödningsmedel på åkrarna. Den frigörs också vid förbränning av biomassa och fossila bränslen. Som sagt kommer även en del utsläpp från sjukvårdssektorn.

Växthusgasen kan stanna i atmosfären i cirka 120 år och bidrar därmed till den globala uppvärmningen under lång tid. Den långa livslängden gör att gasen kan stiga högre upp i atmosfären. Slutligen når den stratosfären och bryts ned till kväveoxider. Dessa kväveoxider skadar ozonskiktet.

Utsläpp av lustgas är därför skadliga av flera anledningar. Det är en potent växthusgas som bidrar till farliga kedjereaktioner. Det senare syftar främst på skadan på ozonskiktet. Trots detta behöver den fortfarande regleras under Montrealprotokollet, det internationella avtalet som skyddar ozonskiktet. Än idag är den ett av de största hoten mot skiktet.

Exempel på källa: What’s your impact, Stanford news